En syntetisk diamant är en diamant. Den består av kol, ordnat i samma kubiska kristallgitter som en bruten diamant, med samma hårdhet, samma brytningsindex och samma eld. Det som skiljer är ursprunget: den växer fram på några veckor i en maskin i stället för under geologiska tidsåldrar djupt nere i jorden. Varken ögat eller ett vanligt guldsmedstest kan skilja de två åt; ett gemmologiskt laboratorium kan det, med specialinstrument.
Två sätt att framställa en diamant
HPHT, högt tryck och hög temperatur. Den här metoden återskapar de förhållanden under vilka diamant bildas i naturen.
- En press komprimerar en liten tillväxtcell till cirka 5 till 6 gigapascal, ungefär 50 000 till 60 000 gånger trycket i luften omkring oss, vid 1 300 till 1 600 °C.
- Inuti cellen löses kol upp i smält metall (järn, nickel eller kobolt) och kristalliseras på en liten diamantgrodd.
CVD, kemisk förångningsdeponering. Den här metoden bygger upp diamanten ur en gas.
- Tunna diamantgroddplattor ligger i en vakuumkammare fylld med en blandning av metan och väte.
- Mikrovågor förvandlar gasen till ett glödande plasma, och kolatomer lägger sig på groddarna, lager för lager.
- Tillväxten tar flera veckor. Många CVD-diamanter behandlas sedan kort med HPHT för att förbättra färgen.
Oavsett metod slipas och poleras sedan råkristallen precis som en bruten diamant.
Samma fysikaliska egenskaper
| Egenskap | Syntetisk diamant |
|---|---|
| Sammansättning | kol, C |
| Kristallsystem | kubiskt |
| Hårdhet (Mohs) | 10, det hårdaste smyckesmaterialet, naturligt eller syntetiskt |
| Brytningsindex | 2,42 |
| Dispersion (eld) | 0,044 |
| Densitet | 3,52 g/cm³ |
| Optisk karaktär | enkelbrytande |
| Värmeledning | extremt hög (därför reagerar ”diamanttestare” på den) |
Hur ett laboratorium identifierar den
Eftersom kemin är identisk bygger identifieringen på hur kristallen har vuxit. HPHT- och CVD-diamanter har karakteristiska tillväxtmönster som syns vid avbildning i djupt ultraviolett ljus, och karakteristiska spår av grundämnen som kväve, bor eller kisel, uppmätta med spektroskopi. Graderingsrapporter anger alltid att stenen är framställd i laboratorium, och laboratorierna lasergraverar oftast rapportnumret på stenens rundist (dess smala ytterkant); IGI märker syntetiska diamanter med prefixet ”LG”.
Hur den graderas
Syntetiska diamanter graderas enligt samma skalor som alla diamanter, de fyra C:na:
- Cut (slipning): proportioner, symmetri och polering, som avgör hur väl stenen återkastar ljuset.
- Colour (färg): från D (färglös) och nedåt i alfabetet.
- Clarity (klarhet): från lupprena till med inneslutningar, bedömt vid 10× förstoring.
- Carat (karat): vikt, där en karat är 0,2 gram.
Certifikatet till våra ringar
Till våra ringar med syntetisk diamant kan du lägga till ett IGI-certifikat (100 € eller 100 $). International Gemological Institute undersöker stenen och utfärdar en rapport över dess mått och graderingar.
Vad vi kallar den
Ordet ”diamant” står aldrig ensamt. På svenska använder vi ”syntetisk diamant”, den benämning som de internationella standarderna (ISO 18323 och CIBJO) rekommenderar. I USA kräver FTC:s Jewelry Guides ett förtydligande som ”laboratory-grown” eller ”laboratory-created”. I Frankrike kräver lagen ”diamant synthétique” eller ”diamant de synthèse” och avvisar benämningar som ”diamant de laboratoire”.
Skötsel
Varmt vatten, lite mild tvål och en mjuk borste, sedan skölj och torka. Diamant är mycket hård, men den kan ändå få en skada om ett skarpt slag träffar längs dess klyvplan, så ta av ringen vid tungt arbete.
Syntetisk diamant eller syntetisk moissanit?
De liknar varandra vid första anblicken, men de är olika material. Moissanit bryter ljuset mer och visar mer eld; diamant är hårdare och enkelbrytande. Vår guide till syntetisk moissanit jämför dem sida vid sida.